SECC 2025: Niklas Zetterling

Niklas Zetterling – 27 plats 22:35:30

SECC:s reflektioner

 Vi såg verkligen fram emot att se hur en Highland skulle klara SECC. Och Niklas som varit med flera gånger tidigare i en äldre Model 3, passade ju utmärkt för uppgiften. 

Dessvärre slutade det hela med en tråkig punktering i Örnsköldsvik. Så vi får vänta ytterligare lite på att få se hur Highland presterar.

Delsträcka 3, Circle K Gävle – E.On Harmånger (15 mil) 22.48-00.16

Jag matade in SuC Hudiksvall som destination för att hålla värmen i batteriet, men avsåg köra förbi denna station. Från traccar framgick att det var många tävlande framför och jag var osäker på deras laddplaner. Circle K vid Gnarp har bara 4 laddplatser det var stor risk att det kunde bli trängsel där och delad effekt. Jag såg att tre av fyra platser var lediga på E.On-stationen i Harmånger, vilket gjorde att jag beslöt svänga in där. Förbrukningen uppgick till 153 Wh/km, vilket var högre än väntat, men det blev rätt kallt på natten.

Laddstopp 3 (E.On Harmånger) 00.21-00.35

Laddade från 8 till 49 %, totalt 30,65 kWh, på 14 min. Maxeffekt 190 kW, snitteffekt 131 kW.
Här började strulet för mig. Först körde jag fel. Det visade sig att man skulle köra över något som mest liknande en trottoar för att komma fram till laddstolparna. Jag gjorde därför misstaget att försöka köra runt byggnaden vid laddplatsen. Det fungerade inte alls, utan jag fick vända och köra över ”trottoaren”. Till slut kom jag till laddplatsen. Väl där visade sig min E.On app inte fungera, trots att jag använt den vid laddningen på AC-stolparna utanför ICA före starten i Ystad. Appen påstod att det inte gick att debitera mitt kreditkort. Dumt nog försökte jag lösa det problemet, i stället för att direkt testa en annan betalmetod. Efter ett tag prövade jag i stället med OKQ8-appen, men där hade jag blivit utloggad och kom inte ihåg lösenordet. Slutligen plockade jag fram Electroverse-kortet och då fick jag äntligen i gång laddningen. Tyvärr blev även snitteffekten rätt låg, troligen på grund av att förvärmningen inte blev optimal. Vid ankomsten till laddstationen var temperaturen i batteriet bara 39 grader.

Delsträcka 4, Harmånger – Örnsköldsvik (21 mil) 00.35-02.53

För denna etapp hade jag ställt in SuC Örnsköldsvik som mål. I och med att det finns 20 laddplatser där, samt även andra laddstationen alldeles i närheten, var risken för trängsel minimal. Körningen flöt på som den skulle och jag kom fram med 7 % i batteriet, vilket innebar att jag hade laddat för mycket i Harmånger.
Förbrukning 147 Wh/km.

Laddstopp 4 (SuC Örnsköldsvik) 02.54-03.10

Laddade från 7 till 54 %, totalt 36,77 kWh, på 16 min. Maxeffekt 218 kW, snitteffekt 138 kW.
Det här laddstoppet var kritiskt för mig. Förra året lurade bilen mig att ladda för lite här, vilket ledde till att jag fick lägga in ett extra laddstopp vid Bygdeå. Under körningen från Örnsköldsvik till Skellefteå visade det sig att bilens kartdata var helt fel långa sträckor. Det mest extrema var ett avsnitt där den verkliga hastighetsgränsen var 110 km/h, men bilen trodde att det var 50 km/h. Med så felaktiga ingångsdata är det inte konstigt att den underskattade förbrukningen.
Erfarenheten från förra året gjorde att jag hellre laddade för mycket än för lite, så jag laddade ända upp till 54 %.

Delsträcka 5, SuC Örnsköldsvik – Circle K Skellefteå

Jag hade planerat att ladda på Circle K i Skellefteå, men redan efter 2 km slog allt slint. Jag körde över ett vägarbete där troligt vis någon skarp kant slog i vänster framhjul. Direkt efter att ha kört ut på asfalten märkte jag att något hänt. Bilen kändes konstig att köra, så jag vevade ner sidorutan och hörde att det var något fel med däcket. Snarast möjligt svängde jag av E4 och stannade för att se efter. Vänster framdäck var helt platt.
I frunken hade jag en flaska punkaspray, som jag testade med. En OKQ8-mack fanns en bit bort, där jag förhoppningsvis kunde prova att fylla på luft. Efter krypkörning i 10 km/h kom jag dit, men det visade sig att luften var avstängd under natten. Något längre bort låg en Circle K station och den hade fungerande luft. Tyvärr visade det sig att hålet satt på däcksidan och var inte möjligt att laga.
Det var bara att ge upp och vänta på att däckfirmorna skulle öppna kl. 07.00. Som tur var kom Scania-gänget för att ladda vid Circle K. Det blev en trevlig pratstund och det var intressant att få kika lite närmare på lastbilen och få mer information om den. Riktigt kul att den kunde vara med i år.

Några reflektioner

Bilens förbrukning imponerar och det gjorde att den hängde med bra, trots LG-batteriets dåliga laddkurva. De första 111 milen laddade jag bara 89,34 kWh. Efter att jag fått på nya däck körde jag betydligt hårdare än vad reglerna i SECC tillåter, men trots det kom jag ändå fram till Skellefteå efter att ha förbrukat 37,1 kWh, vilket motsvarar 49 %. Utan tvekan hade det jag laddat i Örnsköldsvik räckt som planerat. Enligt ABRP borde det ha räckt med 45 % vid avfärden från Örnsköldsvik, men med facit i hand hade jag nog valt att ladda till 50 % i Örnsköldsvik, i stället för till 54 %. Det hade besparat mig ungefär 2 minuters laddtid i Örnsköldsvik.
Likaså laddade jag onödigt mycket i Harmånger, eftersom jag kom fram med 8 % till Örnsköldsvik. Där kunde jag kanske ha sparat en minut.
Får jag gissa hade jag laddat i 14 minuter i Skellefteå, vilket skulle ha gett en total laddtid på 67 minuter, något som alltså borde gått att putsa med ett par minuter med lite mer optimal laddning i Harmånger och Ö-vik.
Bortsett från punkteringen och allt kring den så var det som vanligt mycket roligt att träffa alla deltagarna. Väldigt roligt att så många olika bilar deltog. Stort tack till alla och särskilt till Jens och Christer som roddat så mycket kring tävlingen. Grattis till alla och inte minst till er som sprängde 18-timmarsgränsen.