SECC 2024: Christer Olsson
Christer Olsson – 10 plats 19:19:09
Sammanfattning
Antal personer i bilen: 2
Bil: Tesla Modell Y Performance (2023)
Fälgar: Überturbine 21 tum
Däck: Pirelli P Zero 255/35 R21 275/35 R21
SOC vid start: 98%
Bilens beräknade räckvidd vid start: 456 km
SOC vid målgång: 5%
Bilens beräknade räckvidd vid målgång: 18 km
Antal laddstopp: 6
Total laddtid: 2:07
Antal kWh laddade: 254
Medelförbrukning: 187 Wh/km
Sluttid: 19:19:09
Placering: 10
Tävlingen
Min reserapport är inte på långa när lika fyllig som mina medtävlares. Fattar varken hur de kan komma ihåg så mycket eller hur de kan ladda så snabbt.
Jag körde SECC för första gången i fjor och då hade jag haft min Tesla MYP, som är min första elbil, i ganska prick två veckor. Både min teknik och strategi för laddning då var på den nivå man kunde vänta sig, dvs urusel.
Min sluttid i fjor var 20:28 och i år hade jag tillsammans med min co-pilot, svågern Jörgen, satt upp två mål inför årets tävling. Det första målet satte vi till att åtminstone komma i mål på under 20 timmar och det andra att försöka kapa minst en timme på förra årets tid.
Precis som i fjor körde jag i år på originalfälgar och originaldäck, dvs 21″ Überturbinefälgar med Pirelli P Zero däck. Under året som gått har jag kört knappt 3.500 mil så jag kände mig betydligt mer varm i kläderna. Tillsammans med svågern hade jag lagt upp en bra rutt och en laddningsstrategi vi båda trodde på.
Samlingen innan starten i Ystad var supertrevlig. Så kul att träffa gamla ansikten jag inte sett på ett år och väldigt roligt att dessutom se ett stort antal nya. Den nya SECC-flaggan vajade fint i vinden, många skratt ekade på parkeringsplatsen men vid frågor om rutt, första laddstopp osv teg de flesta (alla?) som musslor. Det är ju trots allt en tävling.
Vi höll ett extra öga på väderprognosen eftersom vi siktade på att ha Mantorp som flrsta laddstopp och komma fram med 1% SoC. Minsta lilla regn skulle med stor sannolikhet omintetgöra den planen. 13:45 gick starten och vi rullade ut som sjunde bil. Hamnade direkt i en bilkö vid första rondellen. Nio bilar före och mycket bilar i rondellen och det tog tid innan före (ej tävlande) vågade sig ut. Pulsen steg direkt och vi kom ett bit efter.
Startplatsen var i år flyttad för att göra det lättare för tävlingsdeltagarna att välja olika vägar ut ur Ystad och mycket riktigt delades startfältet upp i tre grupper. Vi hade på förhand valt samma väg som i fjor, ganska rakt norrut mot Hässleholm för att så småningom komma ut på E4:an vid Markaryd.
Hastigheten hölls fint i starfältet och därmed också placeringarna. De olika vägvalen påverkade dock och jag tror att vår placering var femma när vi kom ut på E4:an. Självtroendet steg, turen med vädret höll i sig och vi rullade in för att ladda på Mantorp SuC med hela 2% kvar kl 17:58. Alltför övermodiga bestämde vi oss för att ladda till 64% för att komma fram till Sollentuna SuC med 2%.
Den planen sprack ganska omgående när det började störtregna. Både förbrukningen och paniken i kupén steg snabbt. Halvvägs till Stockholm visade mätaren att vi skulle komma fram till Sollentuna med -4%. Inga försök att minska förbrukningen lyckades i någon större utsträckning så vi bestämde oss för att panikladda på Ionity i Södertälje i ställer för att sänka hastigheten drastiskt.
Till Södetälje kom vi 20:10 med 9%. Vi bestämde oss för att hoppa över Sollentuna och i stället åka direkt mot Gävle. Vädret gjorde att vi laddade några procent extra till 56% och det var en himla tur. Vi kom fram till Gävle 22:34 med 1% efter att ha fått köra lite långsammare en bit.
Till skillnad från mina medtävlanden minns jag inte speciellt mycket detaljer längs vägen eller laddstoppen. Men jag vet att vi både såg och träffade fler medtävlande under tävlingen i år än i fjor då vi ganska omgående blev avhängda.
I Gävle laddade vi på Ionity till 60% för att komma fram till Sundsvall med 4%. Vi kom fram med 3% 01:08 och laddade för mycket till 47% så vi kom fram till Örsköldsvik med alldeles för mycket, 8% 03:04.
Tröttheten började sätta in och en kopp kaffe hade suttit fint. Men. Det går inte att hitta varken kaffe eller annat längs med vägen under natten. I vår bil löste vi det med koffeintabletter och smågodis.
Örnsköldsviks SuC är en av mina favoriter där den ligger vid foten av Paradiskullens 90-meters hoppbacke mitt i staden. Eftersom utomhustemperaturen hade sjunkit och vi var osäkra både på vädret och höjdskillnader laddade vi lite extra, till 68% för att komma till Skellefteå. Laddkurvan på min MYP gör att jag gärna undviker att ladda för högt på tävling. De sista 20 procenten här tog tio av de totalt 24 minuter vi laddade i Örnsköldsvik.
Från Örnsköldsvik körde vi mot Skellefteå. Efter att ha laddat på SuC där i fjor visste vi att det fort blir fullt och att laddningen därför lätt blir långsam. Vi styrde därför kosan till Ionity där vi laddade helt ensamma (tror jag). Jag har ett svagt minne av att någon annan lämnade laddplatsen när vi kom och möjligen att någon annan kom när vi körde.
Vi fick återigen ladda lite längre än jag helst vill. Laddade i 26 minuter för att komma upp till 68% och ta oss direkt till Haparanda utan att behöva stödladda i Töre. Jag kan inte säga om detta är den bästa taktiken men vid Töre fick plötsligt syn på Arrien i sin Porsche Taycan. Vi skuggade honom mot Haparanda och hade lite flyt när han hamnade bakom lastbilar medan vi slapp det.
När vi närmade oss Haparanda var spänningen stor i vår kupé. Vilken väg till Stadshotellet skulle Arrien välja? Oavsett vilken väg han valde visste vi att vi måste välja den andra för att ens ha en teoretisk chans att komma före i och med att omkörning är uteslutet. Arrien valde vägen rakt fram, genom centrum, och vi smet snabbt åt höger för att köra den lilla ringvägen. Ett lyckokast visade sig. Vårt vägval var snabbare och vi hann både parkera bilen och hälsa på folk innan Arrien rullade in.
TILL SIST
Att köra SECC har lärt mig otroligt mycket om min bil. Det är roligt i sig, men allra roligast har varit att lära känna alla dessa roliga, generösa och galna människor. Jag rekommenderar alla med elbil att åtminstone en gång delta i SECC. Jag vet att kommer att vara med fler gånger och ser redan fram emot nästa år!